Yo Noid var ett av de bästa plattformsspelen på Nes. Genomtänkt, klurigt och snyggt. Capom gjorde ett bra jobb med figuren som egentligen företrädde Domino's Pizza. Små bonusspel gjorde ett redan bra spel ännu bättre.

"Zool" var Gremlins försök att få till en plattformshjälte i stil med Mario och Sonic, även om Zool inte var dåligt så kom det aldrig i närheten av Segas och Nintendos plattformsspel. Zool släpptes för en mängd olika format och vi tittar på Amiga Aga versionen.

Robert Jaeger var inte så gammal när han skrev Montezuma's Revenge, spelet blev en hit på C64 och Atari 800. Långt senare kom en uppföljare till PC. Vi tittar på Atari 800 versionen.

Sen har vi enastående "MR Robot and his Robot Factory" för Atari 800 och C64 där man kunde göra sina egna skärmar. Att sitta och konstruera nya levels var både enkelt och kul, ett kanonspel för sin tid.

Jet Set Willy, uppföljaren till klassiska "Manic Miner" blev storfavorit när det först släpptes till ZX-Spectrum. Sen kom en version för varje format. Vi ser Atari ST versionen.

En av de tidigaste plattformsspelen var Donkey Kong. En apa som hade kidnappat Marios flickvän och nu kastade tunnor mot Mario. Det gällde att ta sig upp för byggnadsställningen och dra ur en krokar så att apan ramlade ned. Här i Atari 800 version.

Donkey Kong blev sådan succe att Nintendo gjorde en uppföljare, Donkey Kong JR. Nu var det Mario som var "bad guy" och hade fångat Donkey Kong. Som Donkey Kongs son skulle man nu lura Mario och komma åt nycklar så att man kunde befria Donkey Kong. Här i Atari 800 version.

Bionic Commandos var ett ganska ovanligt plattformsspel där man kunde förlänga sin arm och på så sätt förflytta sig i spelet. Ett ganska kul och ovanligt plattformsspel från Capcom. Här i Atari ST version.

James Pond II:Robocod var uppföljaren till Millenniums populära plattformsspel "James Pond" med den snälle och sockersöte fisken James Pond i huvudrollen. Man hade förbättrat det första spelet avsevärt och gjort ett mer genuint plattformsspel av uppföljaren med en del både kul och innovativa ingredienser. Musiken var det heller inget fel på. James Pond II släpptes till så gott som samtliga format på marknaden. Vi ser här Amiga versionen.

"Bounty Bob Strikes Back" var uppföljaren till Bill Houges populära "Miner 2049'er". Bounty Bob Strikes Back var i princip bättre på allt än föregångaren. Bill Houge hade dessutom byggt in en finurlig "High Score Fabrik" som bara den var värd köpet av spelet. Vi tittar på Atari 800 versionen.

Vectorman var ett av de sista spelen som släpptes för Megadrive. Man hade här kommit på en helt ny teknik att utnyttja minnet på Segas maskin. Vektorman rörde sig helt otroligt mjukt eftersom han var gjort av vektorer. Det här spelet fick många att tappa hakan och se att visst kunde man kräma mer kraft ur en Megadrive.

Boogerman var ett sanslöst plattformsspel för sin tid. Hjälten rapade och pruttade sig genom nivåerna som var fulla med spy och bajs. Han kunde även skicka spottloskor och snorlobbor mot sina fiender. Man kunde teleportera sig med hjälp av toalettstolar och samla toalettrensare mm. Smaskiga ljud av brakskitar och rapar ackompanjerade den redan bra musiken. Stor humor och kul attacker gjorde detta spel till en av mina favoriter på Megadrive, och det är Megadrive versionen av spelet vi ser.

Tempo var ett plattformsspel till Megadrive avsett för 32x tillsatsen som gav Megadrive avsevärt högre prestanda. 32x även kallad "Fattigmans Saturn" gav lite mer kraft i spelen, tyvärr blev den inte vidare populär pga att Sega nästan samtidigt släppte sin riktiga 32 bitare, Sega Saturn.

Magic Boy - Atari ST