The Intergalactic Retrogaming Museum!

Want to discuss retrogaming? Forumet för alla gamla retro nostalgiker, som jag själv!
 
HemPortalliVanliga frågorSökBli medlemMedlemslistaAnvändargrupperLogga in

Dela | 
 

 Einsteins Relativitetsteori

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Admin
Admin


Antal inlägg : 1659
Age : 54
Location : Sweden
Registration date : 07-10-06

InläggRubrik: Einsteins Relativitetsteori   ons okt 17, 2007 11:53 pm

Relativitetsteorin

Några av relativitetsteorins förutsägelser som har verifierats.

Tidsdilationen: instabila partiklar med begränsad livslängd existerar längre när de accelererats upp till en avsevärd bråkdel av ljusets hastighet. Helt i överensstämmelse med vad relativitetsteorin säger. Massökningen: partiklars massa ökar om de färdas med en avsevärd bråkdel av ljusets hastighet. Massan mäts i partikelacceleratorer genom att partiklarna är laddade och därför böjs av i magnetfält.

Eftersom man känner partiklarnas laddning, deras hastighet, och magnetfältets styrka kan partiklarnas massa beräknas. Partiklarnas massa ökar signifikant om deras hastigheter är en avsevärd bråkdel av ljusets hastighet - precis som relativitetsteorin förutsäger.

Elastisk stöt: en elastisk stöt ger upphov till olika slutriktningar och -hastigheter beroende på om stöten beräknas med Newtonsk mekanik eller relativistiskt. Under min tid som fysikstuderande fick vi göra en laboration på just detta: beräkna stöten först med Newtonsk fysik och sedan relativistiskt. Och därefter jämföra med experimente data. Den relativistika beräkningen stämde mycket bättre än den Newtonska. Ljusets avböjning i gravitationsfäl förutsades av den allmänna relativitetsteorin och bekräftades experimentellt för första gången vid en total solförmörkelse år 1919. Stjärnor som låg nära den totalförmörkade solen på himlen fick sina positioner uppmätta. Positionerna hade förskjutits -- som relativitetsteorin hade förutsagt. Det var i och med detta experiment som relativitetsteorin blev allmänt accepterad.

Bara för att förklara saken så ska jag visa att man kan åka fortare än ljuset, men då måste jag fuska lite

De flesta planeter och solar i vintergatan rör sig ganska sakta i förhållande till ljushastigheten. Därför kan de flesta invånarna i vintergatan vara ganska överens om hur lång en kilometer är. Vi kan nu tänka oss att en viss rak sträcka i vintergatans rymd är utmärkt med en sten för varje kilometer, precis som vägarna i det gamla romarriket var.

Om ett rymdskepp färdas med mycket hög hastighet längs denna sträcka, då kan piloten räkna stenar per timme han passerar, och komma fram till att han färdas med 10 gånger ljusets hastighet.

Men då har han gjort ett grundläggande fel i sina beräkningar.(här är fusket) Han har tagit sträckan från den stillastående omgivande rymden, och delat med tiden från det rörliga rymdskeppets klocka.

I vissa fall kan en sån uträkning ha en viss relevans, men vetenskapligt är det fel.

Om piloten själv tar och mäter upp sträckan mellan kilometerstenarna kommer han att finna att det är bara 100 meter mellan dem. Så hans fart ligger nära ljusets, men inte över.

När man färdas så fort förändras nämligen sträckorna i det andra referenssystemet, rymden trycks ihop i rörelseriktningen.

En iakttagare som står vid en av kilometerstenarna kommer att se ett ihoptryckt rymdskepp som åker förbi, om rymdskeppet var 20 meter långt, och 4 meter brett, när det stod stilla så kommer iakttagaren vid vägkanten att se ett 2 meter långt, och 4 meter brett, rymdskepp åka förbi.

(väldigt likt ett klassiskt flygande tefat faktiskt, dra ut tefatet på höjden, så ser man att det är en raket, den runda kupolen blir en spetsig noskon)

Går det ännu fortare så ser skeppet ut som en platt pannkaka som rör sig vinkelrätt mot pannkakan.

Så om piloten räknar med sträcka och tid i sitt eget referenssystem, eller sträcka och tid i det yttre referenssystemet, så kommer han fram till att han är nära, men inte över ljushastigheten.

Men om piloten är intresserad av hur många kilometer (i vintergatan) han kan passera på 10 år (av sin egen livstid) då har han rätt att räkna på fusksättet, på grund av att tiden går mycket saktare när man åker fort så hinner han nämligen mycket mer än han skulle ha hunnit om ljushastigheten var en begränsning.

Men nackdelen är förstås att han kommer att landa långt in i framtiden, (om man nu ser det som en nackdel).

Man kan kanske enklast uttrycka det så här: Man kan aldrig åka fortare än ljuset. Men ju fortare man åker, desto saktare går tiden i rymdskeppet jämfört med i den omgivande rymden. Så man kan hinna åka enormt långt trots att man har bara en begränsad livslängd i sitt eget referenssystem. Så i den betydelsen kan man åka betydligt fortare än ljuset

För den som vill räkna på det här själv så finns formlerna i gymnasiets fysikböcker. Där finns formler för hur mycket föremål trycks ihop i höga farter (dvs synes ihoptryckta för en stillastående iakttagare), och för hur mycket saktare tiden går i ett rörligt rymdskepp (jämfört med en stillastående iakttagares klocka).

Killen som berättade om sin utvigdning av relativitetsteorin tänkte sig att det överallt i unviversum förekom en slags strålning. Denna strålning reflekteras i viss mån av energi/materia. Sammtidigt så överförs en liten del av strålningen till rörelseenergi hos föremålet. Ytterligare delar av strålningen missar helt enkelt energin/materien och fortsätter igenom på andra sidan.

Detta får till följd att strålning på väg mot jorden putter på jorden från alla håll. En del av denna strålning reflekteras i jorden ut åt alla håll. Men eftersom en del av strålningsenergin har tagits upp av jorden så blir strålningen utåt svagare. Ju större jord, desto svagare strålning utåt. Differansen mellan in och utstrålning gör att föremål nära jorden trycks mot den. Så trycks t ex månen mot jorden. Mellan månen och jorden finns det förståss lite mindre strålning som trycker på. Därför drar även månen i jorden och tidvatten uppkommer, mm.

Han kallade detta för jordskugga om jag minns rätt.

Han lät publicera en flera sidor lång artikel om detta i tidningen Ny Teknik. Flera fysiker på området har kontaktat honom. Än så länge har han bara fått beröm för sin teori och han väntar på en diskution om den. Själv har han lagt ner tusentals krponor och många många år av sitt liv för att utveckla sin teori.

Ljudets hastighet

TG:

Alla virtuella partiklar med vilomassan noll rör sig alltid med ljusfarten. Av ljust denna anledning har de oändlig räckvidd, till skillnad från till exempel pionerna.

JL:

Det här var mycket märkligt med tanke på att utbredningshastigheten varierar med material och temperatur.

JJ:

Tomas menar att partiklar med vilomassan noll alltid rör sig med ljushastigheten i vakuum.

Jo. Men att alltid förutsätta att man talar om vakum i dessa sammanhang beror på det perspektiv med vilket vi uppfattar omvärlden.

I luft utbreder sig ljus lika nära c som ljud utbreder sig nära 0. Detta i någon relativ skala som jag skapar för just denna diskution om motsatslikheten mellan ljud och ljus eller rättare sagt utbredningshastighet för förändringar i materia respektive elektromagnetism. Tänk på vad materian egentligen är.

Vibrationer i t ex metall fortplantas på atomnivå med ljusets hastighet. Hastigheten blir mycket lägre än så på grund av att atomerna sätts i tillfällig rörelse genom den låga densitet materialet har. Tillräckligt låg densitet för att sakta ner ljud.

Men ljus saktas istället ned på grund av metallens negation. Dvs det som inte utgör nedsaktning för ljud utgör nedsaktning för ljus. På metallnivå saktas båda ner ganska väsentligt. Här får man förståss räkna med att både ljud och ljus studsar på metall av olika anledningar. Brytning mm gäller också för båda typerna. Men innuti ett medium tycker jag det verkar som om ljud och ljus förhåller sig till varandra som negationer av varandra.

JJ:

Aaaargh! Ljuset och ljudet har helt olika natur!

Javisstja, det är ju en stor likhet mellan ljudet och ljuset: de är båda en sorts vågrörelser.

Ombytliga påståenden. Kan vi säga att åsikterna är relativa?

JJ:

Ljud är när några molekyler häftigt blir satta i rörelse av något. Ljus är mer abstrakt.

Jag tror de kan sägas lyda samma lagar i grunden. Men ljus är lättare att räkna på då det finns mera tomrumm än utfyllnad.

Hmm.. Skulle man inte kunna få ljus att i steg färdas innut något slags elektromagnetiskt fält som en slags rörelse, när det befinner sig i ickevakuum?

Vad i består den minskade hastigheten i t ex glas?

JL:

Skillnaden är att utbredningshastigheten för ljuset är hög när hastigheten för ljudet är låg och tvärt om.

JJ:

Kanske stämmer, men jag tror det är mer ett sammanträffande än en grundläggande naturprincip.

Gräv bara tillräckligt långt ner så sammanfaller de flesta fenomen till ett fåtal grupper. Ljud är ingen sak som andra saker. Ljud är en händelse. (Om vi stannar på atomnivå.)

JL:

Det kanske inte är vanligt med material där ljud utbreder sig i hastigheten c, men det kanske finns i svarta hål, t ex.

JJ:

Ingen dum tanke, eftersom massan i svarta hål har oändlig täthet. Men eftersom hela massan är sammanpressad i en enda punkt, så är det svårt för ljudet att fortplanta sig.

Och eftersom rummet och tiden bryter samman i en singularitet, är det naivt att tänka sig att ett begrepp som ljud, som förutsätter materia, rum och tid, skulle kunna existera där.

Ljud behöver rum och tid lika mycket som ljus. Vi kan se ljudet som maxhastighet och beskriva de relativistiska effekter som uppstår vid hastigheter nära ljudets.

Från ljudets synvinkel står säkert tiden stilla och universum blir platt. När du säger att materian befinner sig i en punkt kan det kanske vara för att du ser det från ditt perspektiv. Tänk på att rymden i punkten också är oändlig.

Jag ogillar dessa ideer om flera rymder och konstiga tider. Som jag ser världen är tiden endast upplevelsen man får av att betrakta förändring. Och vi lever i en värld där ting förhåller sig i relation till varandra i tre dimensioner. Jag finner ingen anledning att krångla till det mer än så.

Jag funderar på gravitation, ljushastighet och tröghet. Å ena sidan tror jag, liksom Karl Popper, att A Einstein hade fel. Å andra sidan kan jag inte säga att jag har greppat relativitetsteorin. ... Å tredje sidan har jag inte ansträngt mig så mycket för det heller.

Jag har i diverse vetenskaps-TV-program sett gravitationen beskriven i datorgrafik som en förvridning av rummet. Om en dimension plockas bort för enkelhet så kan man se stjärnorna som tunga bollar på en kosmisk matta. Ju tyngre bollarna är, desto större gropar gör de i mattan. Kroppar beter sig som kulor som rullas på mattan. När de kommer nära en större boll så svänger kulan av.

Om denna liknelse gäller för ljuset kan man tänka såhär: Vi har en slags supercylinder som alltså gör att rummet är koncentrerat i mitten. Om vi skjuter iväg två fotoner, en (A) i riktning genom cylindern och en (B) långt borta parallellt med cylindern. När A kommer närmare cylindern är rummet uttunnat och utan att hastigheten är förändrad så rör sig A snabbare än B.

Mycket av relativitetsteorin ter sig enbart handla om vad man KAN veta. Om vi räknar med att informationen sprider sig med c, så gör ju det att de olika fotonerna får olika information om varandra. Den biten är ju klar. Men jag tycker inte man ska upphöja detta till någon lag. För mig ter det som en blandning av en teori om relativa betraktelser och en om gravitation och elektromagnetisk fortplantning. Enda anledningen till att man blandat dessa teorier är att man inte tror att någon kan mäta händelser simultant på två platser.

I liknelsen ovan har vi bestämt oss för hur vi ska se på rummet på ett absolut sätt. Om vi ser på mattan ovanifrån så är avstånden vi ser där inte de verkliga avstånden, utan några som vi kommit överens om. Denna bild är inte ifrån någon, i rummet, betraktares punkt. Vi ser det ovanifrån, villket iofs är omöjligt praktiskt sett, men jag täcker ändå att man kan få göra så för att studera en teori. Med denna liknelse kan vi tala om absolut tid och rum, oberoende om tiden och rummet beter sig underligt för de som är där nere.

Nu vet jag inte hur jag ska tolka liknelsen riktigt. Enligt den liknelsen så ska ljuset accelerera in i cylindern och retardera ut ur den. Foton A ska alltså komma i linje med mitten en stund före B, väl på andra sidan så ligger de två fotonerna på samma avstånd från mittenlinjen (parallell med fotonernas startlinje). ... Nu har du fått mig att grubbla. :-/

Jag tror att det är djupet i gropen som ska motsvara gravitationen. (Groparna har alltså en mycket speciell form.) Ljusets hastighet varierar alltså med djupet. Det betyder att ljuset färdas väldigt långsamt mellan galaxerna. (Vi kan lämna trögheten ute denna gång...)

Tanken var nu att allt är energimönster och att rum-tätheten och tids-hastigheten på något sätt bara är egenskaper hos dessa mönster. Jag antar att dessa energier bildar små stabila mönster som ger dem de olika egenskaperna. Det finns andra som funderat i liknande banor. Supersträngteorin liknar mina funderingar (med den stora skillnad att jag inte uttryckt det här matematiskt). Tanken var alltså att gravitationsrelationen beror på energi-FORMERNA.

I mina försök att förklara de paranormala fenomenen har jag teoretiserat om en hel jättemassa sorters energiformer som bara interagerar med varandra VIA mellanliggande energiformer. Jag talar inte om parallella världar eller rum i bokstavli mening. Men om vi symboliskt ritar upp de olika energiformerna med dess interaktionsrelationer så kan man betrakta hur varje händelse sprider sig som ringarna på vattnet genom de olika energiformerna.

Teorin går alltså ut på att gravitationsrelationen gäller för lika energiformer och att motsvarande masstätheten varierar för de olika energiformern. Ljusets hastighet ses normalt som en slags grundhastighet för förändringar och informationsspridning. Allt som händer får alltså effekter som når ut i universum med ljusets hastighet. Men dessa effekter når alltså fram mycket snabbare än ljusets hastighet då de går via de andra energi-typerna/formerna.

:-) Jag VET att det finns en del motsägelser här och det är genska rörigt. Men i villket fall så borde det kunna ordnas till på något sätt. Einsteins teori är självklart ett specialfall som det heter.

Men om det nu inte skulle gå så är inte det så hemskt farligt. Det stjälper ändå inte min grundläggande psi-teori.

Relativitetsteorins bevisande av själens existens

Relativitetsteorin bevisar också själens existens och nu ska jag förklara hur?

1.Tidsdilaton handlar om att om man kunde accelerera ett föremål med massa så skulle dess egentid stå stilla DETTA ÄR DOCK OMÖJLIGT FÖR ETT FÖREMÅL MED FYSISK MASSA EFTERSOM DENNA MASSA SKULLE HA BLIVIT OFANTLIGT STOR

2.Observatörens hastighet=ljusets hastighet eller hur?

att allt är förutbestämt (Universums och alla individers förflutna och allas framtid) existerar i full grad. Men det betyder inte att alla tankar och alla våra handlingar också måste vara förutbestämda eller hur?Vad äger man då själv egentligen?? Jo våran egen MEDVETENHET!! det är det enda man själv äger.Eftersom en fysiskt fast kropp med massa skulle accelereras i ljusets hastighet så skulle den bli enorm därför så kan inte den fysiskt fasta kroppen existera,det strider mot hela relativitetsteorin och alla mattematikens regler.

_________________
Snabblänkar till alla museum trådar - Min musik sajt
Till överst på sidan Gå ner
Användarens profil http://globalwarming62.forumotion.com
 
Einsteins Relativitetsteori
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
The Intergalactic Retrogaming Museum! :: Allmänna Diskussioner :: Vetenskap & Teknologi!-
Hoppa till: