The Intergalactic Retrogaming Museum!

Want to discuss retrogaming? Forumet för alla gamla retro nostalgiker, som jag själv!
 
HemPortalliVanliga frågorSökBli medlemMedlemslistaAnvändargrupperLogga in

Dela | 
 

 Guds tal till Job angående intelligens

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Starflower



Antal inlägg : 154
Registration date : 07-10-07

InläggRubrik: Guds tal till Job angående intelligens   fre okt 12, 2007 3:40 pm

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Vem har fastställt hennes mått - du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

.Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. -
Så svarade nu HERREN Job och sade:
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

(Vilken predikning !! Det är det bästa jag nånsin har hört) !!!!!!!!!!!!!!!!!
Till överst på sidan Gå ner
Användarens profil
 
Guds tal till Job angående intelligens
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
The Intergalactic Retrogaming Museum! :: Allmänna Diskussioner :: Humorhörnan! :: Religion!-
Hoppa till: